Bilburen ungdom

Bilden missvisande för den togs förra veckan och idag sken solen som den aldrig gjort annat. Hela världen sken i guldgult morgonljus när jag tog hund och häst i hampan och promenerade bort till "longeringsvolten". Vår rutin är att vi går dit, sitter på kommando när vi ska korsa vägen och gärna lungt vänta lite innan vi går över, runt vägbommen, shanti tar en lov i skogen och kommer ut på andra sidan. Sen parkerar vi och shanti får min jacka och ligga på , sätter fast henne vid ena väggens ände och där sitter hon snällt och väntar. Pelle och jag krånglar lite med linor och inspänningen innan vi börjar. Första varven är utan sen tar jag lite i taget tills han går som jag vill ha honom. Och äntligen äntligen har det lossnat!
både i onsdags och idag har han gått som klockan och jag jublar inombords, det har tagit många mornar med tålamodsprövande longering och äntligen har han funnit sig tillrätta och jobbar i ett fint tempo.
Shanti dök upp eter ett tag som gubben i lådan och hade gnagt av den fina spårlinan, ajaj, satte fast henne igen och hon bet av den i ett kick, fattade vinken och avslutade snabbt med pelle satt upp och så skrittade vi iväg mot Annas stenar och vände efter en stund , tog vanliga vägen hem över prärien i strålande solsken med hunden och longeringslinan vinande som ett litet flygplan runt benen
pelle lät sig inte bekomma.
najz