3 veckor som gick som ett kick

Hon har varit på landet hos henrik och karin på julita gård, hon har varit och tränat massor på agilityplan och lärt sig gungan på 5 röda. Hon har sprunigt bort och kommit tillbaka 2 timmar senare lerig och nöjd. Hon har varit tvungen att bada i 35 gradig värme, hon har varit tvungen att lära sig att vara tyst, tåla yster bebis och kattens närvaro. Hon har lyckas spåra katten och skällt upp henne i ett träd så katten fick hjärtstillestånd, hon har joggat 2,5 brevid barnvagnen på elljusspåret otaliga gånger.
Hon har varit i skogen och plockat blåbär och fångat sork som hon sen glatt har gnaskat i sig. Hon har varit i Stockholm och i garaget.
Hon har fått skäll av sin extramatte när hon har varit olydig och fått sova i sängen med en katt, en hund och en baby.
Man kan kalla det semester men jag tror att hon är glad över att vara hemma hos matte och husse igen.

Jag ber djuren om ursäkt, förlåt.

Det har varit ett sån underbart upplägg hela förra veckan. Hela cirkus Kiev anländer till agilityplan med ALLT med. Vatten , kex till barnet, leksak, till barnet, leksak till hundarna, hundgodis.
Vi anländer vid första anhalten vid vattenpumpen fyller på skålarna, brer ut filten, plockar upp bebisen, läser i min agilitybok om dagens uppgift och ligger och mjukstartar med passivitetsövning. Värmer först den ena hunden sen den andra med lite torrahandling och lite kast med kongen. Värmer 2 gånger var innan vi går in på agilityplan och sätter upp hindren.
Varvar hundarna med korta intensiva pass och båda gör riktigt bra ifrån sig. Jag är så nöjd och så tillfreds.
Lycklig rent av.
Så nu till igår. Bestämmer mig i all hast, är hungrig, varm, småstressad. 2 hundar och en baby är inte alls under kontroll. Mo kinkar, cassie stretar och Shani läser av mig och försöker göra sig osynlig. Luckan går i baklås och jag krånglar ut vagnen genom bakdörren.
Det är inte ett bra upplägg och jag borde bara ha lagt ner och tagit det en annan dag. Det gör jag inte för jag är lite korttänkt.
Det går inte bra. Och jag tänker vad fan gör jag när jag helt plödsligt skriker på hundarna. Jag skriker inte på hundar, inte på andras och inte på min egen.
Det är då jag inser att jag måste packa ihop och åka hem och skämmas.
Skäms tamejfan.

Platta tunneln

eller säcken kallad. Mo undersöker om den är stabil nog. Vi har tränat på bakombyten en del och Rasmus var snäll och hjälpte mig med gungan och Cassie. Den satt som en smäck efter bara några gånger. Hon var helt orädd och väntar självmant på att den ska åka ner. Hon hoppar av lite fort så vi har lite att jobba på.

Baby distraction

nice time

Äntligen agility

Idag åkte vi äntligen agilityplan



Mo gjorde en egen bana



Tappade ut blåbär och blev ledsen.



Shanti hittade det svalaste stället och la sig där vart vi än stannade



Joggarna såg förvånat på två hundar och en bebis i blåbärsriset

Lördag

jävlar vad arg jag blev

Och rädd. Cassie fick tag på Muffins tillslut, klockan fem i morse släppte jag ut för att jag skulle gå på toa och sen hör jag jordens kalabalik. En hysterisk, skällande okontaktbar hund och Lilla muffins pressad mellan hagtorn och ett träd. Hon var så mager stackarn så det gjorde ont i mig. Så jag skrek som jag nog aldrig har gjort förut.
Cassie lommade hem och muffins kattmorrade hela vägen hem till sängen, Gav henne mat och hon orkade bra äta lite lite. Nu ligger hon mellan min och rasmus kudde och har gjort det hela dan. Så nu ska vi bara se till att hon dricker ordentligt för värmen som har varit är inte nådig.
Jag är inte ett dugg orolig för minime, den tösen reder sig alltid. Men Muffins har inta alla hästarna hemma och är inte så smart. vi har haft mat och vatten i garaget men ingen har ätit där.
åh, så ont i hjärtat.

Cassie och Mo

har en egen agenda.

Nackdelen

med att inte ha helspegel. Oj vilken chock.
Jamen dåså. Då går det ju inte att blunda längre. Adjö pastasallad, hejdå pepparchips, bye bye coca cola.

Hej grapefrukt.
Hej cornflakes.

men vad tänkte jag nu

Man undrar ju. Vi gick en promenad i morse och det var hyfsat svalt sen tog vi bilen in till stan för att säja hej på Bokia. Sen till hundbadet och båda hundarna simmade en liten lov sen parkerade vi i skuggan vid barnbadet. Där låg Mo och jag en lång stund.
Resan hem tar 7 minuter och inte ens Cassie stod och tittade ut som hon brukar.
Jag tänkte att dom dånat av i värmen.
Usel matte.
hur gör alla andra?
Vi har tagit det tvärlungt sen Cassie kom för en vecka sen.
Note to self
Bada sent på kvällen.

Nämen Besök! Till mig!!

None var överlycklig för att mormor, moster malin och kusinerna kom och var helt övertygad om att det var enkom för hennes skull.
Och det var det ju nästan.

Det var ett kärt återseende mellan Karin och Nonie, hon har följt med karin på sommarferie förra året och kände sig som hemma.



Springer Spanieln Alban, döpt efter Dr Alban kom med husse och matte och hälsade på.



Jag hade mina hundar kopplade tills långt in på kvällen, jag ville att Cassie skulle vara helt lugn och sansad. Det upphör inte att förvåna mig att alla är så förvånade när det går bra att ha en flock hundar tillsammans. När vi kom sa albans husse, släääp hundarna, deeee eeee ingen fara..
Dom reder ut det själva. Aldrig i livet, lika lite som jag vill att min hund kör min bil. Jag upplever det att dom hundarna vars ägare har en sån Laissez faire attityd ryker oftare ihop med andra. Min egen är 3 och har aldrig slagits och så ska det förbli.



Detta är också en källa till förundran. Att Shanti inte tar kakan från Mo men hon får inte det, alltså gör hon inte det. Det är något hon har lärt sig. Belöningen kommer när Mo tappar kakan.
Då får hon.



Hundarna gick sen lösa hela helgen och det var en riktig fröjd, vi lämnade dörren öppen när vi skulle sova så att dom helt och hållet bestämde själva. Jag hörde hur cassie gick en morgontur upp till mopsen Frasse och Alban men sen när vi vaknade så
låg cassie som en kanelbulle och shanti försökte pressa in sig under sängen men hon var för stor.


Det som syns här är en liten agilityplan. Henrik blev rastlös på landet och jag frågade gång på gång om jag inte skulle snickra ihop en och tillslut sa han ja. Det var 3 hopp i rad sen upp på en bänk och sen slalom runt fyra långa facklor och ett avslutande hopp. Det var jätteroligt, vi körde med Alban, Cassie och Shanti. Frasse var för upptagen med tjejjerna för att kunna hoppa också.

Och vi har ett

Godkänt reslutat!
startnummer 8 Yeska Karlsson, Shanti blandras, plats 33 av 81
Jag är så otroligt nöjd!

Jag sa till mig själv och Rasmus att om det blev 30 plus i stockholm så skulle jag inte åka och tävla. Shanti blir så otroligt seg och tagen av värme så det skulle inte vara rättvist varken mot man, hund eller barn.
Jag var helt inställd på att inte åka. Solen har ju lyst hur länge som helst och så såg jag väderleksrapport som sa mulet men uppsprickande.
Och det var mulet och regn så framåt 14 så inser jag att jag är tvungen att åka.
Och blir nervös.

Anmäler mig och mäter hunden, sen försöker jag hitta rasmus och barnvagn och hur en man på 2 meter bara kan försvinna är en gåta. Jag är i skogen när jag ser att det är banvandring, Högtalarsystemet är under all kritik. Hittan mannen, kastar väska och hund på honom och sticker och banvandrar. Jag har start nummer 3.
Men så härligt, jag har inte värmt upp ordentligt.
Jag känner att jag nästan är rädd för att se på min hund, för att inte tagga henne förmycket. Så det blir tvärtom.
Det är segt som sirap och vi har nästintill ingen kontakt och inget driv. Blir diskade vid hinder 10 men det var som en välgärning.
Vi kör klart och jag är full av skratt. Vad är mitt problem!?

Inför nästa lopp försöker jag fokusera bättre, kör några uppvärmnings hinder, lite torrhandeling (tack EM) och försöker se min hund genom nervositetsdimman. Det är en timme till nästa start och en betydligt bättre värmning.
Hopp, långhopp, ahinder, hinder, balans, hopp, tunnel inga problem hon lyssnar fint, saktar in i ingången på slalomet, med två pinnar kvar går hon ur men jag får tillbaka henne rätt och blir inte diskad ( thank u god!) vi kör vidare , kort tunnel, hinder 3 efter varann runda sista och samma väg tillbaka. Hon kommer långt ifrån mig vid långa tunnelns utgång och jag ser hur hon söker husse och barnet med blicken! Jag får tillbaka henne men det är lite stökigt, sista hindret pressar jag ut henne ur spår så att hon missar och går runt, tillslut tar hon det från rätt håll.

Men oj så nöjd jag är.
oj så fin hon är...

Så nu väntar vi på slalomklicket(när pengen trillar ner) så vi kan börja KÖRA!!

Träning på klubben

Vi åkte dit igår med barn och hela kångkarongen. Jag har forfarande ont i foten men det fick gå ändå. De innan oss hade ställt upp en bra bana och vi var 2 large och två small hundar så vi körde 2 gånger var och ställde sen om hindren. Byggde om banan och pappan hämtade Mo. Vilket var skönt. Innan knotten kom, perfekt. Sen körde vi samma igen. En av tjejjerna testade att gå tre hinder fram och det var hopp, långhopp, däck så givetvis var vi tvugna att testa. Shanti blev för ivrig och jag sa hopp om alla hinder, hon snubblade på långhoppet och slog i ryggen i däcket, nästa gång stod jag vid hinder två fångade upp henne efter däcket säjer upp på balansen hon tvekar för att jag gör ett sent bakombyte vi snubblar på varann och sen vänder hon sig om på balansen för att titta efter mig och trillar ner. Jag får tag i pälsen så att faller inte blir så hårt.
puh.
Det är roligt att träna med dom som är bättre, det sporrar en själv! Jag älskar slalom och nu är hon halvvägs till att förstå. Jag är inte orolig över den. Det går sakta men det går. Och det är huvudsaken.
Jag blev stressad över att vi inte löst den förut men nu är samspelet viktigare än att vi ska ta den fort.