Det var ett kärt återseende mellan Karin och Nonie, hon har följt med karin på sommarferie förra året och kände sig som hemma.



Springer Spanieln Alban, döpt efter Dr Alban kom med husse och matte och hälsade på.



Jag hade mina hundar kopplade tills långt in på kvällen, jag ville att Cassie skulle vara helt lugn och sansad. Det upphör inte att förvåna mig att alla är så förvånade när det går bra att ha en flock hundar tillsammans. När vi kom sa albans husse, släääp hundarna, deeee eeee ingen fara..
Dom reder ut det själva. Aldrig i livet, lika lite som jag vill att min hund kör min bil. Jag upplever det att dom hundarna vars ägare har en sån Laissez faire attityd ryker oftare ihop med andra. Min egen är 3 och har aldrig slagits och så ska det förbli.



Detta är också en källa till förundran. Att Shanti inte tar kakan från Mo men hon får inte det, alltså gör hon inte det. Det är något hon har lärt sig. Belöningen kommer när Mo tappar kakan.
Då får hon.



Hundarna gick sen lösa hela helgen och det var en riktig fröjd, vi lämnade dörren öppen när vi skulle sova så att dom helt och hållet bestämde själva. Jag hörde hur cassie gick en morgontur upp till mopsen Frasse och Alban men sen när vi vaknade så
låg cassie som en kanelbulle och shanti försökte pressa in sig under sängen men hon var för stor.


Det som syns här är en liten agilityplan. Henrik blev rastlös på landet och jag frågade gång på gång om jag inte skulle snickra ihop en och tillslut sa han ja. Det var 3 hopp i rad sen upp på en bänk och sen slalom runt fyra långa facklor och ett avslutande hopp. Det var jätteroligt, vi körde med Alban, Cassie och Shanti. Frasse var för upptagen med tjejjerna för att kunna hoppa också.