Jag ber djuren om ursäkt, förlåt.

Det har varit ett sån underbart upplägg hela förra veckan. Hela cirkus Kiev anländer till agilityplan med ALLT med. Vatten , kex till barnet, leksak, till barnet, leksak till hundarna, hundgodis.
Vi anländer vid första anhalten vid vattenpumpen fyller på skålarna, brer ut filten, plockar upp bebisen, läser i min agilitybok om dagens uppgift och ligger och mjukstartar med passivitetsövning. Värmer först den ena hunden sen den andra med lite torrahandling och lite kast med kongen. Värmer 2 gånger var innan vi går in på agilityplan och sätter upp hindren.
Varvar hundarna med korta intensiva pass och båda gör riktigt bra ifrån sig. Jag är så nöjd och så tillfreds.
Lycklig rent av.
Så nu till igår. Bestämmer mig i all hast, är hungrig, varm, småstressad. 2 hundar och en baby är inte alls under kontroll. Mo kinkar, cassie stretar och Shani läser av mig och försöker göra sig osynlig. Luckan går i baklås och jag krånglar ut vagnen genom bakdörren.
Det är inte ett bra upplägg och jag borde bara ha lagt ner och tagit det en annan dag. Det gör jag inte för jag är lite korttänkt.
Det går inte bra. Och jag tänker vad fan gör jag när jag helt plödsligt skriker på hundarna. Jag skriker inte på hundar, inte på andras och inte på min egen.
Det är då jag inser att jag måste packa ihop och åka hem och skämmas.
Skäms tamejfan.