jävlar vad arg jag blev

Och rädd. Cassie fick tag på Muffins tillslut, klockan fem i morse släppte jag ut för att jag skulle gå på toa och sen hör jag jordens kalabalik. En hysterisk, skällande okontaktbar hund och Lilla muffins pressad mellan hagtorn och ett träd. Hon var så mager stackarn så det gjorde ont i mig. Så jag skrek som jag nog aldrig har gjort förut.
Cassie lommade hem och muffins kattmorrade hela vägen hem till sängen, Gav henne mat och hon orkade bra äta lite lite. Nu ligger hon mellan min och rasmus kudde och har gjort det hela dan. Så nu ska vi bara se till att hon dricker ordentligt för värmen som har varit är inte nådig.
Jag är inte ett dugg orolig för minime, den tösen reder sig alltid. Men Muffins har inta alla hästarna hemma och är inte så smart. vi har haft mat och vatten i garaget men ingen har ätit där.
åh, så ont i hjärtat.