Blodspår

Jag skrattade oavbrutet när Lasse härmade hur en hundägare håller på med sin hund. Vi började utan hundarna och det kändes seriöst när vi fick en komprimerad första introduktion i den sköna konsten blodspår fast det bara var två personer som huttrade i kylan och lyssnade uppmärksamt. Det var mycket vindriktning och partiklar och teknik och det kändes bra att vara duktigt påläst och att jag hade övat redan ganska mycket personspår. Det är skönt att inte vara nervös över tekniska saker som spårlina o dyl. Sen skulle vi gör spår åt varandra och trots att Jag vet att första spåret inte ska vara varken långt eller svårt, krånglade jag till det och fick tänka lite extra hur jag skulle lösa det så att inte pricken skulle misslyckas. Blev lite nervös när jag skulle gå och släppa på shanti på spåret och tur att det inte smittade av sig för hon visste precis var hon skulle göra. Spåret gick efter ett skogsbryn och jag visste inte mer än så men jag trodde det gick rakt när Shanti tog kommandot och gick in i skogen runt en sten. Men jag tänkte att, hey jag måste lita på henne för i linan kändes det precis som det brukar när hon vet vad hon pysslar med.
Omåttligt stolt ägare..