Tömkörning

Det var verkligen inte varmaste dagen på året idag, Brooni var lite trött efter en heldag i fullt ös med Nova i Kristinehamn och jag funderade på att lämna henne hemma men träningen blir så mycket roligare med hundsällskap och jag vet att hon tycker det är så kul. Det är någont magiskt över koncentartionen som infinner sig när jag har båda med, istället för tunnelseende så är det som världen öppnar sig och jag hör allt och ser allt, får ett sjätte sinne och ögon i nacken. Jag måste ha koll på Pelle, linorna, hunden, vägen , bilarna. Det var som när man äntligen fick lite perspektiv på tillvaron när jag tog körkort och plödsligt inser att det finns en värld bortom motorhuven. Och, hey! Jag ser i backspegeln...
Iallafall, han har nya skor och idag var det farligt nära skridskor för det var fruset och kallt. Bestämde mig för att inte följa planen utan tömköra Pelle till brevlådorna, vända, till lillsugan, vända, brevlådorna, vända, bla bla bla låt mig inte trötta ut er med att berätta hur alla träden såg ut. Men ibland är det som solen skiner just den stunden när vi går där fram och tillbaka och när Pelle förstår och finner sig i det vi håller på med så är det magi. Och shanti håller sig brevid, krajjar frusna vattenpölar, går framför Pelle, springer bakom Pelle, är inne i skogen , dyker upp som tomten ur lådan medan hästen går där i godan ro, fradgar och frustar. Men jag sa stopp när hon kom ut ur skogen med en gren bredare än vägen och ville springa ikapp pelle för att visa vilken fin pinne hon hittat.
Vi avslutade vid sågen där jag ställt bilen och det är en fröjd o se pelle stå där i lugn och ro o slabba ner min bil medan jag tar av grejjorna, med tanke på vilket trauma hela området där sågen är har varit.