Fröken Ester

Fröken Ester är inte rädd för hästar. Hon var däremot lite skraj för Rottweilern Jack så hon tog skydd under Pelles mage. Sen gick hon in i boxen när pelle stod och åt. Jag lyfte upp henne i krubban och där satt hon som en liten prinsessa. När vi stod och väntade så blev hon så tung när jag höll henne i mina armar så jag satte upp henne i sadeln där hon satt och nådigt tittade på oss andra. Pelle stod som en staty och rörde inte en fena.
Hon var med när jag tömkörde och sprang så nära Pelles hovar så jag fick hjärtflimmer. Hon tog mod till sig och sprang förbi Pelle i full kareta och stöp på örona och rullade runt i ett stort hårburr och sen full fart igen.
Hon var med igår när jag red och det gick jättebra. Hon gjorde ungefär som shanti. Men när vi travat fram och tillbaka 100 gånger så hamnade hon på efterkälken men hon gjorde verkligen sitt bästa.

Helg

Vi har varit på promenad med Frej och Pam idag, jag, Rooni och fröken Ester. Det blev lite kalabalik innan vi tog av kopplen. Shanti och Frej gjorde sitt bästa för att blöta ner sig sen upp på ett lerigt fält för att smutsa ner sig ordentligt. Fröken Ester gick lydigt lös brevid och ville inte smutsa ner tassarna. Det blev en rejäl tur och hundarna ligger utslagna på golvet

Vecka 2 dag 10

I dag kom Anders förbi och tittade på när jag red Pelle, Ville bara veta vad jag håller på med så att jag inte sitter och skaver med något som gör mer skada än nytta.
Antingen är det så att jag kammar till mig och blir mer noga när någon ska komma och titta eller så känner Pelle på sig att slaktbilen e på väg om han inte skärper sig!
Förmodligen skärper jag mig.. Men tyckte att jag var noga igår men vi bara slogs och Pelle kastade sig till höger och vänster, sköt bogarna åt alla håll och ville gå hem och jag blev jättefrusterad och arg. Och det hjälper ju inte direkt. Tycker att jag lagt en solid grund att stå på och börja jobba ifrån men i går var det kaos och idag en fröjd. Det kändes inte som det ramlade ner några aha upplevelse i Pelles huvud.
Skillnaden idag och i går kallas draw reins och det blir till att rida honom med det ett tag till.
Rooni hittade sin första orm idag och kastade den i luften och hoppade och fångade den när jag travade, såg först inte var det var sen blev jag aldeles kall. Den var död. Men det var den förmodligen inte när hon hittade den..

http://www.youtube.com/watch?v=H1BUBbsxVn8

Fröken Ester

Vi hade fröken Ester på besök härom sistens. Husse var lite nervös att hon skulle bli mosad av Shanti men det var ingen fara. Fröken Ester satt så fint och ignorerade alla inviter till lek från Shanti ända tills hon fick syn på katterna, då blev det fart minsann. Vi var även ute med Anna och Pelle på promenad och hon kom lös och for runt som en hårboll. Vilken tur att Hussen inte såg det. Vi ser fram emot att få Ester på långbesök när HUsse ska till kina.

trav vecka 2 dag 1

Jag vaknar sent och det första jag gör är att stupa med sadeln ner för trappan. Släpper inte givetvis och vrickar foten. Hahaha en skön och harmonisk måndagmorgon. Shanti tror att det är en jätterolig ny lek..Men turen med pelle gick jättebra, bara för att upprepa vad vi gör. trava...stanna...gå åt sidan...backa... vända... trava... stanna. osv, osv och idag avslutade vi med att shanti hoppar upp på en ensilagebal och vi knallar runt den och över lite stock och sten. I dag hittade hon en överkörd groda som hon tyckte att Pelle skulle vara med och leka med. Han var måttligt intresserad.

Helg

Shanti var med Rasmus i garaget och tog det lungt på Lördagen. Hon var helt slut efter veckan och fick en välförtjänt vila. Vi var och hälsade på Pam och Frej på landet i dag och gick deras favoritrunda, det innebar att vi skulle hoppa över ett fårstängsel, Shanti tog sats och sprang rakt in i det och jag såg djursjukhuset fladdra förbi. Det gick bra för hon stutsade bakåt ut ur det med en väldig fart. Frej är lite större och tyngre än vad hon är van vid och dom rasade omkring i skogen. Vi ska definitivt följa med när det blir lite varmare och bada, jättefina ställen för hundarna att hoppa i. Pam visade bilder från sin resa till USA och hennes nye nephew är jättesöt med sina angelina jolie lips.

dag 5 uppsutten trav

Det gör mig galen att det inte går att skriva in kommentarer, har på något sätt lyckas knasa till källkoden, but im working on it!
Idag var vi ut med annika och jack på övningsfältet. Hundarna fick sig en rejäl tur och på slutet gick dom sida vid sida vid hästarna. Pellepånken hade det lite kämpigt med sina nya bud när det gäller tempo och uppgifter men han kämpade på bra och blev aldrig arg och oregelig, höll tempo brevid babe och fick trava iväg i sansat tempo själv, stoppa backa vända osv. Det funkade ett tag tills jack satt som ett plåster i bakkärran och det var inte läge att fortsätta. Brooni hoppade upp på babes bakben när annika hade godisutdelning, det kanske inte var så bra. Sen blev hundarna som galna över skutfältet hem och det lät om deras leriga fötter så babe blev uppjagad. Pelle var coolheten personifierad och månader av tömkörning och broon på lina brevid gav utdelning Shanti lyssnade inte så jag klev av och gick en bit med henne kopplad. Klart godkänd första travtur med sällskap
på bilden
shantis Mamma och Pappa

Dag 3, uppsutten trav

Det artar sig. Idag var vi ute med annika jack och pelle. Vi gick till annas stenar och tillbaka. Och jag fick en känsla av att det kommer att gå tillslut. Rider med drawreins och han svarar jättebra på det. Går lungt och fint igång i trav. Jag stannar och backar vilket forfarande är som en överraskning varje gång! Men han fattade vitsen lite idag och nu väntar vi bara på att femkronan ska trilla ner. Använde sällskapet som start och mål, travade lite före stanna, backa, vända, trava mot (hem!) och samma sak igen. Och igen. Och igen...Rooni hänger på och kan kommadot före, gå fot, stanna, sitta brevid hästen. Men att gå rakt över vägen är hon inte lika bra på och flöjtade iväg på fältet..
på bilden tränar vi på att hon ska ta sig upp på min rygg, man vet aldrig vad det kan vara bra till

dag 5

Vi var ute med Annika och Babe igår, jag tömkörde och annika travade brevid. Det funkade, hundarna var med. Idag hade vi SKITKUL, i allafall jag. La in lite fler moment för pelle så han vart lagom frusterad, inget han inte klarade av. Förutom att lyssna då. Han travade i ett hyfsat jämt tempo och jag hade förhållandevis lite i händerna. Stanna från trav, backa, vända, trava igen. Utan att bli oregerlig. Hundarna var jätteduktiga. Shanti trasslade in sig och jag blev onödigt arg, mest rädd kanske. pelle vände bara på sig och stod still. sen hade vi pusskalas på stallbacken

Dag 3, Shanti, Jack och Pelle på promenad

Hästen Donken smet ut idag och knallade omkring i trädgården. Vi var precis klara för att gå iväg men hjälpte till att mota in honom. Pelle skötte sig exempariskt. Tog med mig båda hundarna för första gången och det gick riktigt bra. Jag pratade med Jack och han tittade på Shanti och gjorde som hon gjorde. Det funkade. Vi gjorde same old, same old, mer trav bara och han lyssnade mycket bättre idag, funderade på att gå hem med Jack men ville inte att Pelle skulle bli upprörd så jag tänkte ; Fuck it, så satte jag upp. Travade, backade, travade, igen. Hundarna saliga över att det äntligen blev lite action, kanske lite väl uppspelta men i det stora hela, en bra dag.

Dag 2

Vi börjde med att tömköra till "våran ridbana". Den består av armens 2 garagelängor. Det är lä där och en vågig grusplan. Om man kisar så är det rätt hyfsat. Hade ingen inspänning men jag longerade med två linor och i ena varvet lyssnar han hyfsat, iandra tänkte jag aj då, inte bra. Satte upp ganska snart och körde mina Ray Hunt trix. Tidious work, i tell ya! Men man har igen det tusenfalt. Hade brooni runt benen och hon travade glatt brevid när vi började trava, med tillhörande grenar, min borttappade rosa mössa, och en borste som när hon blev trött la sig o gnagde på mitt på spåret.
Och vi bråkade och bråkade och bråkade..
Jack kom farande ur skogen och hade spårat upp oss så det var ett bra läge och sluta..
då får vi se hur länge det dröjjer innan travpoletten trillar ner.

Nya tag

Pelle hade ledigt helgen och jag befarade att han skulle vara lite på tårna idag. Ingen fara med det, utan han gick snällt iväg.Vi tömkörde till brevlådorna och tillbaka. Hanblev deremot otroligt frusterad när vi ska vända vid sågen trasslade in både sig och mig och ville gå hem på två ben. Vi redde ut det och såsmåningom travade han snällt en liten bit saktade av och travade igen bla bla bla.fick klura ut en annan lösning än att vända iomed att han blev helt oregelig.Vi styrde in och gick runt ett träd i en ögla så det blev mer logiskt åt vilket håll jag förväntar mig att han ska gå. Och inget bråk.
Rooni var helt uppspelt och försökte leka lite med Pelle. Det var lönlöst.

Tömkörning

Det var verkligen inte varmaste dagen på året idag, Brooni var lite trött efter en heldag i fullt ös med Nova i Kristinehamn och jag funderade på att lämna henne hemma men träningen blir så mycket roligare med hundsällskap och jag vet att hon tycker det är så kul. Det är någont magiskt över koncentartionen som infinner sig när jag har båda med, istället för tunnelseende så är det som världen öppnar sig och jag hör allt och ser allt, får ett sjätte sinne och ögon i nacken. Jag måste ha koll på Pelle, linorna, hunden, vägen , bilarna. Det var som när man äntligen fick lite perspektiv på tillvaron när jag tog körkort och plödsligt inser att det finns en värld bortom motorhuven. Och, hey! Jag ser i backspegeln...
Iallafall, han har nya skor och idag var det farligt nära skridskor för det var fruset och kallt. Bestämde mig för att inte följa planen utan tömköra Pelle till brevlådorna, vända, till lillsugan, vända, brevlådorna, vända, bla bla bla låt mig inte trötta ut er med att berätta hur alla träden såg ut. Men ibland är det som solen skiner just den stunden när vi går där fram och tillbaka och när Pelle förstår och finner sig i det vi håller på med så är det magi. Och shanti håller sig brevid, krajjar frusna vattenpölar, går framför Pelle, springer bakom Pelle, är inne i skogen , dyker upp som tomten ur lådan medan hästen går där i godan ro, fradgar och frustar. Men jag sa stopp när hon kom ut ur skogen med en gren bredare än vägen och ville springa ikapp pelle för att visa vilken fin pinne hon hittat.
Vi avslutade vid sågen där jag ställt bilen och det är en fröjd o se pelle stå där i lugn och ro o slabba ner min bil medan jag tar av grejjorna, med tanke på vilket trauma hela området där sågen är har varit.

Påskmiddag

Det finns en bra sak med dåligt samvete och det är att man kan ta itu med det. Margit Urtegård pratar mycket och varmt om sina föräldrar som dog när hon var liten. Och jag har en mamma som jag älskar jättemycket men som jag aldrig riktigt träffar, jag har en syster som vissligen är helt galen (!) men som jag gillar lika mycket, Jag har tre syskonbarn som betyder allt men som jag ändå nästan alltid lyckas missa födelsedagarna. Det har sina sidor att alltid vara den eviga tonåringen och när jag ser och lyssnar på Margit så tänker jag ; Yeska, det är dags att växa upp. Grow up and get a haircut. Så för en gångs skull lyckades jag umgås med de mina OCH rida som en galning hos Mona och Styrbjörn och äta påskmiddag.
Allt som krävs är lite planering

Kristinehamn

Glömde ringa min mamma när vi åkte över dagen till Kristinehamn för att rida hos Mona och Styrbjörn. Drabbades av dåligt samvete men min mamma sa att hon inte var förvånad. Micke kom och hämtade oss och Shanti fick sitta i baksätet, förra gången åkte hon tillsammans med Jennys hundar, upptryckt mot gallret och livrädd. Väl framme så träffade hon Nova, snällaste rottweiern och dom rusade omkring i regnet, käkade skit och lekte. Vi vart förvånade när Nova började busa omkring som värsta lilla valpen, hon brukar annars vara lugnet självt, jag fick sätta Shanti i bilen en stund för att unghästarna inte skulle hoppa ur skinnet. Jag och Mona stirrade på Micke när han gjorde iordning sin häst. Groomade och fejjade som värsta tonårstjejjen. I den takten skulle vi hålla på till midnatt så vi väntade inte på honom. Jag red två tre-åringar efter pablo som Mona har lagt ner ett jättebra jobb på. Jag glömde bort att dom är så unga, krånglade onödigt mycket med den ena så tillslut förlorade tålamodet med mig och gav mig en liten resa, haha rätt åt mig!
Red tarmen en liten stund innan dårarna som håller på i ridhuset drog igång en maskin som lät som attan och han blev skärrad och jag hängde på 3kvart, -hjälmen yeska, tänkte jag, var är hjälmen?
Det är tufft att rida utan,
men det är inte tufft att vara död..

andra spåret

Shanti blev nog inte riktigt klok på mig i morse, jag var uppspelt o konstig och hon tittade bara på mig, kände på sig att det är något på gång. Vi tog bilen till åker, om man kisar lite så känns det som hillbillyland, otroligt vilt och vackert. Naturen skiftar så fort. Vi var rottweiler, spaniel, retriver, terrier, golden och vi då. Alla var så otroligt duktiga och hade lagt långa och fina spår. Jag fick tunnelsyn och hade problem med att snitsla, hålla koll på vinden och se till att vi inte hamnade på något konstigt ställe, haha. De andras spår snittade någonstans mellan 200 och 400 meter. Mitt var kanske 170 till 200 steg. vilket gör max 100 meter. men det var lagom långt. Blodet var dessutom slut så jag hade inget val. Hahaha. Jag hade otroligt kul och som belöning får hon nu ligga o käka på skanken hur länge hon vill.

Svanar

Det var inte med ett skutt upp av glädje varken jag eller Shanti, övervägde att skita i det och kalla upp henne i sängen och ta en trynarmorgon men upp kom vi tillslut. Parkerade bilen vid mina skjul vid skjutfältet och gick sen till stallet. Det beror på att jag inte vill att Rottisen Jack ska repa bilen, den är nytvättad och jättefin så jag VILLE inte ha den skitig igen. Men när jag gick där så var det otroligt skönt att rasta av shanti innan vi kom till stallet, så att oavsett vad jag hittar på med pelle så har hon fått sin morgonprommis. BRA där, jag tror att det kommer bli rutin. Inga repor, inga tårar! Motion och frisk luft! Hämtade pelle nakenfis och pysslade lite med honom efter vägen, Band fast honom i ett träd, borstade och satte på skydden. Sadlade vid bilen och bestämde att idag var det dags att börja tömköra. Och det gick överförväntan, började med lite voltarbete, skritt trav, avsaktning.båda varven sen byta varv var lite klurigt innan vi förstod varandras signaler, flyttade honom sidvärdes efter väggen men båda linorna, lurigt men det gick. Det var inte meningen att vi skulle dra ut på vägen bort till annas stenar(vi gick inte ända fram) Hade inte kollat vilka tider som gällde på skjutfältet så jag blev lite nervös, Jag vände honom några gånger och han blev riktigt frustrerad när han inser att han varken bestämmer tempo eller vart han ska gå. Det var riktigt kul, Brooni gick för det mesta brevid och höll pelle sällskap.

Blodspår

Jag skrattade oavbrutet när Lasse härmade hur en hundägare håller på med sin hund. Vi började utan hundarna och det kändes seriöst när vi fick en komprimerad första introduktion i den sköna konsten blodspår fast det bara var två personer som huttrade i kylan och lyssnade uppmärksamt. Det var mycket vindriktning och partiklar och teknik och det kändes bra att vara duktigt påläst och att jag hade övat redan ganska mycket personspår. Det är skönt att inte vara nervös över tekniska saker som spårlina o dyl. Sen skulle vi gör spår åt varandra och trots att Jag vet att första spåret inte ska vara varken långt eller svårt, krånglade jag till det och fick tänka lite extra hur jag skulle lösa det så att inte pricken skulle misslyckas. Blev lite nervös när jag skulle gå och släppa på shanti på spåret och tur att det inte smittade av sig för hon visste precis var hon skulle göra. Spåret gick efter ett skogsbryn och jag visste inte mer än så men jag trodde det gick rakt när Shanti tog kommandot och gick in i skogen runt en sten. Men jag tänkte att, hey jag måste lita på henne för i linan kändes det precis som det brukar när hon vet vad hon pysslar med.
Omåttligt stolt ägare..