Det finns hur mycket blåbär som helst och lingon och svamp. stigarna är fantastiska och vi försöker utforska nya hela tiden. När mörkret kommer så kommer man ju bara trava omkring i närmsta omgivningen. I allafall Shanti med sin fega matte. I går var vi ute med dalmatinerna Marko, medea och dobbi/labb Akra.
I dag ska vi ut med 2 dalmatiner och en blandras dobberman/collie. Vi har varit och hälsat på loppiset på lunchen och blev mäkta poppis bland personalen.
Jag överlevde första veckan och Måndagen var första dagen för Shanti. Vi var ute i skogen med två dalmatiner på kvällen och letade svamp
Vi försöker träffas för att gå dogwalks men det lyckas alltid gå en månad varje gång. Men igår var det dags, vi gick den lilla rundan ca 4 km i rask takt. Det är skönt med lite sällskap. Pam fick låna mitt koppel inpererad av Cesar Millan. Frey är så enormt stark och man har nästan ingenting mer än hälarna att ta till när han har bestämt sig för något. Han gick någorlunda fot men framför allt utan att dra i kopplet och ligga på.
Jag mötte storälgen uppe vid min morgon och kvällspromenad förra året, han stod och tryckte bakom en tall och jag tänkte först -wow......faan va stor han är! Sen sprang vi som vi hade eld i baken. Jag har hört att det finns vildsvin här och tycker mig ha sett en massa spår efter bökande runt ekarna. Jag försöker föra lite väsen och sen inbillade jag mig att det var i skymning och gryning så jag känner mig någorlunda säker på att inte möta någon gammal ilsken galt.
Igår så tar Raye bilen in till stan för att köpa lite godis och jag tänkte jag överraskar honom med att jogga mot stan med Shanti så skulle jag möta honom på vägen. Och det går över förväntan bra (sluta röka underlättar) Shanti springer fot och vi springer en bra bit innan jag slår av på takten och går en stund. Kisar lite när vi kommer runt krönet,-Tänk den där stenen ser ut som en liten ponny tänker jag för mig själv, när stenen vänder på sig med den lilla svansen rakt upp.- Det är ett vildsvin tänker jag lungt, dom är skygga har jag hört. När det lilla svinet vänder sig helt och tar något steg mot oss.....
AAAAAAhhh! jag sprang åt motsatt håll och stoppade första bästa bil med två förvånade människor i. Jag försöker förklara och är helt förvirrad, försöker ringa Raye men kommer inte ihåg hur man gör! Så kommer han tillslut och jag hoppar upp och ner som en galning...Oj, vad rädd jag blev. Shanti hade inte uppfattat grisen och tycktes ta allt med ro.
Det regnade och regnade och Shanti vägrade gå ut. Vi hade en riktigt lång innekväll med matlagning sent och tittade på blood in blood out Det märks att vi inte tränat på jättelänge och hon verkar jättesugen. Jag tror att jag höll på att ta livet av henne ett tag och hon var tvungen att vara så duktig hela tiden, med Diego och andra hundar, hästen och det vart lite mycket ett tag. Man glömmer lätt bort att hon är minst men ska behave like a really good dog, all the time. Nu har jag försökt låta henne vara ifred lite från krav och stress. Och i dag har vi lekt rapport och gömt lite saker i skogen.
Pojkarna bestämde att dom skulle gå på Musikmuseet. Pontus uttryckte en äkta förvåning när jag sa att hunden inte var välkommen där. Förmodligen drev han med mig men jag tyckte det var en rolig kommentar. Vi fick ta en solig promenad runt Djurgården i stället. Träffade först en bollgalen Lab/Border Bollie. Shanti bara stod och tittade på honom när han gång på gång attackerade bollen så ansiktet kom under vattnet. Sen kom det en stoor fiin goldenherre som gick rakt ut och doppade sig värdigt. Shanti försökte få kontakt med honom men han flyttade undan så hon inte kunde hälsa för hon ville inte simma ut. Vi gick vidare och mötte en skällande liten korv av obetämd art och en liten yorkie med tillhörande Östermalmsdamer. Shanti la sig ner för det var en valp och hon lät sig bli hälsad på. Damerna bleknade lite när det var Rottweiler i men lät sig bevekas av Shantis uppsyn. Vi mötte även en Shar-Pei som var så¨söt men visade en stund senare varför han såg så till tufsad ut(ärrad och sårig..)då han gick lös mot en annan unghund, hane, förståss. Dom kom inte åt varandra men det var nog för att unghundens ägare fick gå en stor lov runt. Vi var framme vid Rosendals café och jag insåg att inte heller iår skulle jag smaka av kaffe o kaka o sitta vid ett bord. Det var smäckfullt så vi lommade vidare.
Jag sov riktigt dåligt och Amon kom och tittade på morgontv med Shanti och mig. Sen gick vi ut på morgonpromenad. Det var riktigt dåligt med grönområden i Gamla Stan I tell ya! Vi fick gå över till slussen och efter kajkanten hittade vi en liten bajsbur. Usch hur dom har det, stockholmshundarna! Amon var helt fascinerad över att det luktade så ÄCKLIGT!
Vi gick sen till Tyska skolans lekpark och Amon spelade skiten ur stockholmskidsen och deras farsa. Så j-la roligt! Mamman kom fram och berömde hans motorik, hahaha deras ungar hade behövt att kommar ur lekhagen och springa lite på riktigt. Shanti kissade tyvärr i sandlådan och jag skämdes för det var verkligen inte min mening. Hon vägrade kissa i bajsburen och dom fisiga träden dög inte och vi lyckades inte hitta en enda gräsmatta. Så hon kissade i sandlådan och jag är verkligen ledsen över det.
Det kändes som vi var ett gäng Japaner. Ut ur bilen, fram med kameran, posera, knäpp en bild och rusa tillbaka till bilen igen. Vi har haft besök av Alex från Stockholm och han hade inget annat val än att följa med när vi skulle ta tur 6 till Stallarholmen.Vi missade en del för vi genade från strängnäs till stallarholmen, vi visade Svanströms och där rey äter lunch i bland, på MALMBY! Haha, det är oxå kulturminnesmärken.
Vi gick ett varv runt Ytterselaö kyrka och passade på att gå på toaletten, förväntade mig nästan att se ett spöke i spegeln där. Vi åkte vidare förbi viggeby vidare till Mälsåkers slott. Det var mig en rackig parkering, skräpig och ful. Inte ett imponerande första intryck. Vi lyckdes inte pricka in en dag när det var öppet så vi åkte vidare.
Till badet inne i stan. Ray och Alex är två krukor från stockholm så vi smög ut på en brygga och kastade oss i. Vi fick kasta i Shanti från bryggan och hon var inte vidare nöjd.
Vi tog vägen till Åsa domarsäte och tittade på stenarna i en hage. Utsikten därifrån var jättevacker
På runstenen står det " Trotte och Rolev och Östen och Nase och Klägge de reste denna sten efter Arnsten, sin fader.
Fembarns farsa, inte dåligt.
Sen fick vi skippa resten av turen för att åka i raketfart till Mariefred och hämta ut stålars. Vi väntade in Pam och åkte vidare så fort vi bara kunde till Mariefreds vilt&äventyr Vi hade bokat för att åka crosscart. En märklig bladning av Hillbilly och pojkrumsdrömmen indianer och cowboys mötte oss där. I ett hängn gick det hjort och mufflonfår och det var där i hängnet som corsscartbanan var. Det var minst sagt omskakande men skitroligt. Johan som ägde stället visade upp sina konserverade uppstoppade djur och berättade om sina jägaräventyr, Ingentig vi ska ta med våra veganvänner på med andra ord!
Men vi ska definitivt köra igen.
Vi gjorde ett nytt försök vid Skottvång och tittade noga så vi kom på rätt spår. Vi tog 4 km rundslingan runt Millsjön. Träffade på 2 mårkliga installationer. Någon som vet vad det är får gärna skriva.
Kraftverket byggdes 1870 och lades ner 1900. Vattenhjulet är 13,4 meter i diameter och via en stånggång till Bredsjöns Guva drev pumparna där. Vi stannde och fikade på bergshällen där och badade lite.
Vi fikade i kalkbro och det var en tryckt stämning inne i kalkbrottet. Jag kan knappt föreställa mig vilket slit det måste ha varit att bryta kalk och frakta det vintertid på släde, hua.
Jag har hittat en guidebok på Loppis som vi följde häromdagen.
Tur 16- världens ände;Strängnäs-Åker-Skottvång. Vi åkte förbi Länna kyrkby och vidare på småvägarna till kalkbro. Boken varnade för ett obevakad järnvägsövergång och vi hittade den helt övervuxen. Boken är från -91.
Vi var på väg till stockholm Shanti, Rasmus, Lisa, Pontus, Amon och jag. Vi stannade på en bro för att titta på när dom meckade med sina motorer. AV någon anledning så sa jag varsågod och Shanti hoppar rakt ut från bron. Rasmus väcker mig när jag gråter hysteriskt.
-Säjer du hoppa så hoppar jag... en otäck känsla.
Vi åkte förbi skottvångs gruva för vi såg inte skylten sen när vi kom fram till avfarten vid laxne så höll jag på att koka bort så vi tog en liten simtur jag och shanti, väl framme vid gruvan igen blev vi så exalterade så vi travade iväg på första bästa led fast vi hade bestämt vilken vi skulle gå så gjorde värmen att vi inte riktigt tänkte. Efter en evighet så insåg vi att den här helvetesvandringen på varma bergsknallar inte liknade den där stilla rundturen runt sjön som vi hade sett ut, så det var bara att vända. vi tog det lite lugnare på tillbaka vägen.
i Bilen bestämde vi att vi skulle försöka bada och tyckte att Malsjön verkade vara ett skönt ställe på vägen hem. Döm om vår förvåning när det kryllade av nudister som satt och pressade i varenda skrymsle runt viken. Vi fann oss igen gående under stekhet sol, tillslut tog vi mod till oss och klämde in oss där det satt två nudisar. Shanti hälsade glatt på dom båda och satte sig promt ner på den äldre mannens handduk och ville inte hoppa i vattnet. haha när hon väl var i så badade vi länge och det var såååååååååååååååååååå skönt.
Vi fick för oss att det skulle vara trevligt att paddla så vi köpte Shanti en flytväst och så hyrde vi en kanadensare på Kanotkungen. Jag hann bli riktigt nervös när vi stod där och väntade på en kanot och undrade hur fan vi skulle komma i båten. det ordnade sig fint. Hon var lite motspänstig men i gick hon efter lite övertalning. Hon satt stilla som ljuset. och när vi skulle ur så la vi till med bredsidan och hon hoppade lydigt ur på kommando. Lyfte kanoten och så i igen. Vi badade och hoppade från klipphällar och hon gled i med klorna gnisslande mot stenen. Det var bara en gång när vi skulle över på ett ställe där det var en kille som lekte med sin skällande hund som det blev lite ostadigt i båten.
Det var en lång resa ner till Skåne, pausade några timmar hos Sarah i Abbekås innan vi åkte till Bökeberg.Det som var mest spännande ur Shantis synvinkel var givetvis working cowhorse. Vi hejjade på Stybben men det ville sig inte riktigt. Men som jag sa till honom efteråt -Man kan inte vinna jämt..
Äntligen över och kan umgås med pojkar igen. Nocko är en australisk cattledog, Det var igentligen en sådan hund jag tittade efter innan vi hittade Shanti. Det syns på färgvalet.
Mötte många hundar på vikingafestivalen. Jag upphör aldrig att förvånas över hur folk tar för givet att det är okej att låta sina hundar komma fram och leka. Visst, hon är snäll...
stockholm 12/6
Servitören blev förälskad i henne och gav henne en stor tjock skinkskiva framför våra förvånade ögon.
Idag har brooni badat flera gånger, vi åkte med husse till garaget och simmade lite vid viken. Första gången vi var där rusade en stor svart schäfer fram och hälsade, hans ägare kom och strosade någon minut senare, -oj då. Viken tur att jag har en snäll hund.. Brooni simmade för första gången i dag och hon var jätteförsiktig. Husse pysslade i garaget med bilen och brooni fick stanna där när jag åkte till ridklubben, det var hundra grader varmt i bilen och jag vågade inte ta med henne och det var tur för det var om möjligt ännu varmare i ridhuset.
Vi gick och badade igen när jag kom tillbaka och då badade vi tillsammans, hon var lite konfunderad när hon såg mina fötter i vattnet.
Hon är lite lustig. Jag kan inte läsa av vad hon igentligen tycker, hon går i vattnet och jag puttar iväg henne så hon simmar och då simmar hon en bra stund men ingen glädjeyttring förrän vi går upp och då rusar hon runt som en tok. I vattnet ser hon lika förnärmad ut som när jag duschar och schamponerar henne.
Brooni har varit på studentfest. Vi mötte husses mammas hund giffy. spansk hittehund. Inte den lydigaste hunden på brukshundklubben men rolig, skäller och springer som en galen. Vi ska ta med henne till landet så hon får springa på riktigt.
Vi har haft besök av diego och sara karlsson. Shanti rooni skötte sig exempariskt. Vi försökte träna diego att inte skrika och ropa läskigt varje gång han fick syn på henne. I stallet gick det bättre och diego lärde sig hästens namn fast i den nya versionen heter han pelé.
Idag har vi inte gjort annat än att skrota omkring i trädgården, Rooni går med mig när jag klipper gräsmattan och tittar på blommorna. Igår badade hon för första gången med matilda. Det var roligt och se, hon var en riktig badkruka medan matilda vadade nöjd omkring. Stank som en avloppsbrunn så hon fick dusha med oss. Inte så nöjd med det.
Fröken Ester är inte rädd för hästar. Hon var däremot lite skraj för Rottweilern Jack så hon tog skydd under Pelles mage. Sen gick hon in i boxen när pelle stod och åt. Jag lyfte upp henne i krubban och där satt hon som en liten prinsessa. När vi stod och väntade så blev hon så tung när jag höll henne i mina armar så jag satte upp henne i sadeln där hon satt och nådigt tittade på oss andra. Pelle stod som en staty och rörde inte en fena.
Hon var med när jag tömkörde och sprang så nära Pelles hovar så jag fick hjärtflimmer. Hon tog mod till sig och sprang förbi Pelle i full kareta och stöp på örona och rullade runt i ett stort hårburr och sen full fart igen.
Hon var med igår när jag red och det gick jättebra. Hon gjorde ungefär som shanti. Men när vi travat fram och tillbaka 100 gånger så hamnade hon på efterkälken men hon gjorde verkligen sitt bästa.
Vi har varit på promenad med Frej och Pam idag, jag, Rooni och fröken Ester. Det blev lite kalabalik innan vi tog av kopplen. Shanti och Frej gjorde sitt bästa för att blöta ner sig sen upp på ett lerigt fält för att smutsa ner sig ordentligt. Fröken Ester gick lydigt lös brevid och ville inte smutsa ner tassarna. Det blev en rejäl tur och hundarna ligger utslagna på golvet
I dag kom Anders förbi och tittade på när jag red Pelle, Ville bara veta vad jag håller på med så att jag inte sitter och skaver med något som gör mer skada än nytta.
Antingen är det så att jag kammar till mig och blir mer noga när någon ska komma och titta eller så känner Pelle på sig att slaktbilen e på väg om han inte skärper sig!
Förmodligen skärper jag mig.. Men tyckte att jag var noga igår men vi bara slogs och Pelle kastade sig till höger och vänster, sköt bogarna åt alla håll och ville gå hem och jag blev jättefrusterad och arg. Och det hjälper ju inte direkt. Tycker att jag lagt en solid grund att stå på och börja jobba ifrån men i går var det kaos och idag en fröjd. Det kändes inte som det ramlade ner några aha upplevelse i Pelles huvud.
Skillnaden idag och i går kallas draw reins och det blir till att rida honom med det ett tag till.
Rooni hittade sin första orm idag och kastade den i luften och hoppade och fångade den när jag travade, såg först inte var det var sen blev jag aldeles kall. Den var död. Men det var den förmodligen inte när hon hittade den..
Vi hade fröken Ester på besök härom sistens. Husse var lite nervös att hon skulle bli mosad av Shanti men det var ingen fara. Fröken Ester satt så fint och ignorerade alla inviter till lek från Shanti ända tills hon fick syn på katterna, då blev det fart minsann. Vi var även ute med Anna och Pelle på promenad och hon kom lös och for runt som en hårboll. Vilken tur att Hussen inte såg det. Vi ser fram emot att få Ester på långbesök när HUsse ska till kina.
Jag vaknar sent och det första jag gör är att stupa med sadeln ner för trappan. Släpper inte givetvis och vrickar foten. Hahaha en skön och harmonisk måndagmorgon. Shanti tror att det är en jätterolig ny lek..Men turen med pelle gick jättebra, bara för att upprepa vad vi gör. trava...stanna...gå åt sidan...backa... vända... trava... stanna. osv, osv och idag avslutade vi med att shanti hoppar upp på en ensilagebal och vi knallar runt den och över lite stock och sten. I dag hittade hon en överkörd groda som hon tyckte att Pelle skulle vara med och leka med. Han var måttligt intresserad.
Shanti var med Rasmus i garaget och tog det lungt på Lördagen. Hon var helt slut efter veckan och fick en välförtjänt vila. Vi var och hälsade på Pam och Frej på landet i dag och gick deras favoritrunda, det innebar att vi skulle hoppa över ett fårstängsel, Shanti tog sats och sprang rakt in i det och jag såg djursjukhuset fladdra förbi. Det gick bra för hon stutsade bakåt ut ur det med en väldig fart. Frej är lite större och tyngre än vad hon är van vid och dom rasade omkring i skogen. Vi ska definitivt följa med när det blir lite varmare och bada, jättefina ställen för hundarna att hoppa i. Pam visade bilder från sin resa till USA och hennes nye nephew är jättesöt med sina angelina jolie lips.
Det gör mig galen att det inte går att skriva in kommentarer, har på något sätt lyckas knasa till källkoden, but im working on it!
Idag var vi ut med annika och jack på övningsfältet. Hundarna fick sig en rejäl tur och på slutet gick dom sida vid sida vid hästarna. Pellepånken hade det lite kämpigt med sina nya bud när det gäller tempo och uppgifter men han kämpade på bra och blev aldrig arg och oregelig, höll tempo brevid babe och fick trava iväg i sansat tempo själv, stoppa backa vända osv. Det funkade ett tag tills jack satt som ett plåster i bakkärran och det var inte läge att fortsätta. Brooni hoppade upp på babes bakben när annika hade godisutdelning, det kanske inte var så bra. Sen blev hundarna som galna över skutfältet hem och det lät om deras leriga fötter så babe blev uppjagad. Pelle var coolheten personifierad och månader av tömkörning och broon på lina brevid gav utdelning Shanti lyssnade inte så jag klev av och gick en bit med henne kopplad. Klart godkänd första travtur med sällskap
på bilden
shantis Mamma och Pappa
Det artar sig. Idag var vi ute med annika jack och pelle. Vi gick till annas stenar och tillbaka. Och jag fick en känsla av att det kommer att gå tillslut. Rider med drawreins och han svarar jättebra på det. Går lungt och fint igång i trav. Jag stannar och backar vilket forfarande är som en överraskning varje gång! Men han fattade vitsen lite idag och nu väntar vi bara på att femkronan ska trilla ner. Använde sällskapet som start och mål, travade lite före stanna, backa, vända, trava mot (hem!) och samma sak igen. Och igen. Och igen...Rooni hänger på och kan kommadot före, gå fot, stanna, sitta brevid hästen. Men att gå rakt över vägen är hon inte lika bra på och flöjtade iväg på fältet..
på bilden tränar vi på att hon ska ta sig upp på min rygg, man vet aldrig vad det kan vara bra till
Vi var ute med Annika och Babe igår, jag tömkörde och annika travade brevid. Det funkade, hundarna var med. Idag hade vi SKITKUL, i allafall jag. La in lite fler moment för pelle så han vart lagom frusterad, inget han inte klarade av. Förutom att lyssna då. Han travade i ett hyfsat jämt tempo och jag hade förhållandevis lite i händerna. Stanna från trav, backa, vända, trava igen. Utan att bli oregerlig. Hundarna var jätteduktiga. Shanti trasslade in sig och jag blev onödigt arg, mest rädd kanske. pelle vände bara på sig och stod still. sen hade vi pusskalas på stallbacken
Hästen Donken smet ut idag och knallade omkring i trädgården. Vi var precis klara för att gå iväg men hjälpte till att mota in honom. Pelle skötte sig exempariskt. Tog med mig båda hundarna för första gången och det gick riktigt bra. Jag pratade med Jack och han tittade på Shanti och gjorde som hon gjorde. Det funkade. Vi gjorde same old, same old, mer trav bara och han lyssnade mycket bättre idag, funderade på att gå hem med Jack men ville inte att Pelle skulle bli upprörd så jag tänkte ; Fuck it, så satte jag upp. Travade, backade, travade, igen. Hundarna saliga över att det äntligen blev lite action, kanske lite väl uppspelta men i det stora hela, en bra dag.
Vi börjde med att tömköra till "våran ridbana". Den består av armens 2 garagelängor. Det är lä där och en vågig grusplan. Om man kisar så är det rätt hyfsat. Hade ingen inspänning men jag longerade med två linor och i ena varvet lyssnar han hyfsat, iandra tänkte jag aj då, inte bra. Satte upp ganska snart och körde mina Ray Hunt trix. Tidious work, i tell ya! Men man har igen det tusenfalt. Hade brooni runt benen och hon travade glatt brevid när vi började trava, med tillhörande grenar, min borttappade rosa mössa, och en borste som när hon blev trött la sig o gnagde på mitt på spåret.
Och vi bråkade och bråkade och bråkade..
Jack kom farande ur skogen och hade spårat upp oss så det var ett bra läge och sluta..
då får vi se hur länge det dröjjer innan travpoletten trillar ner.
Pelle hade ledigt helgen och jag befarade att han skulle vara lite på tårna idag. Ingen fara med det, utan han gick snällt iväg.Vi tömkörde till brevlådorna och tillbaka. Hanblev deremot otroligt frusterad när vi ska vända vid sågen trasslade in både sig och mig och ville gå hem på två ben. Vi redde ut det och såsmåningom travade han snällt en liten bit saktade av och travade igen bla bla bla.fick klura ut en annan lösning än att vända iomed att han blev helt oregelig.Vi styrde in och gick runt ett träd i en ögla så det blev mer logiskt åt vilket håll jag förväntar mig att han ska gå. Och inget bråk.
Rooni var helt uppspelt och försökte leka lite med Pelle. Det var lönlöst.
Det var verkligen inte varmaste dagen på året idag, Brooni var lite trött efter en heldag i fullt ös med Nova i Kristinehamn och jag funderade på att lämna henne hemma men träningen blir så mycket roligare med hundsällskap och jag vet att hon tycker det är så kul. Det är någont magiskt över koncentartionen som infinner sig när jag har båda med, istället för tunnelseende så är det som världen öppnar sig och jag hör allt och ser allt, får ett sjätte sinne och ögon i nacken. Jag måste ha koll på Pelle, linorna, hunden, vägen , bilarna. Det var som när man äntligen fick lite perspektiv på tillvaron när jag tog körkort och plödsligt inser att det finns en värld bortom motorhuven. Och, hey! Jag ser i backspegeln...
Iallafall, han har nya skor och idag var det farligt nära skridskor för det var fruset och kallt. Bestämde mig för att inte följa planen utan tömköra Pelle till brevlådorna, vända, till lillsugan, vända, brevlådorna, vända, bla bla bla låt mig inte trötta ut er med att berätta hur alla träden såg ut. Men ibland är det som solen skiner just den stunden när vi går där fram och tillbaka och när Pelle förstår och finner sig i det vi håller på med så är det magi. Och shanti håller sig brevid, krajjar frusna vattenpölar, går framför Pelle, springer bakom Pelle, är inne i skogen , dyker upp som tomten ur lådan medan hästen går där i godan ro, fradgar och frustar. Men jag sa stopp när hon kom ut ur skogen med en gren bredare än vägen och ville springa ikapp pelle för att visa vilken fin pinne hon hittat.
Vi avslutade vid sågen där jag ställt bilen och det är en fröjd o se pelle stå där i lugn och ro o slabba ner min bil medan jag tar av grejjorna, med tanke på vilket trauma hela området där sågen är har varit.
Det finns en bra sak med dåligt samvete och det är att man kan ta itu med det. Margit Urtegård pratar mycket och varmt om sina föräldrar som dog när hon var liten. Och jag har en mamma som jag älskar jättemycket men som jag aldrig riktigt träffar, jag har en syster som vissligen är helt galen (!) men som jag gillar lika mycket, Jag har tre syskonbarn som betyder allt men som jag ändå nästan alltid lyckas missa födelsedagarna. Det har sina sidor att alltid vara den eviga tonåringen och när jag ser och lyssnar på Margit så tänker jag ; Yeska, det är dags att växa upp. Grow up and get a haircut. Så för en gångs skull lyckades jag umgås med de mina OCH rida som en galning hos Mona och Styrbjörn och äta påskmiddag.
Allt som krävs är lite planering
Glömde ringa min mamma när vi åkte över dagen till Kristinehamn för att rida hos Mona och Styrbjörn. Drabbades av dåligt samvete men min mamma sa att hon inte var förvånad. Micke kom och hämtade oss och Shanti fick sitta i baksätet, förra gången åkte hon tillsammans med Jennys hundar, upptryckt mot gallret och livrädd. Väl framme så träffade hon Nova, snällaste rottweiern och dom rusade omkring i regnet, käkade skit och lekte. Vi vart förvånade när Nova började busa omkring som värsta lilla valpen, hon brukar annars vara lugnet självt, jag fick sätta Shanti i bilen en stund för att unghästarna inte skulle hoppa ur skinnet. Jag och Mona stirrade på Micke när han gjorde iordning sin häst. Groomade och fejjade som värsta tonårstjejjen. I den takten skulle vi hålla på till midnatt så vi väntade inte på honom. Jag red två tre-åringar efter pablo som Mona har lagt ner ett jättebra jobb på. Jag glömde bort att dom är så unga, krånglade onödigt mycket med den ena så tillslut förlorade tålamodet med mig och gav mig en liten resa, haha rätt åt mig!
Red tarmen en liten stund innan dårarna som håller på i ridhuset drog igång en maskin som lät som attan och han blev skärrad och jag hängde på 3kvart, -hjälmen yeska, tänkte jag, var är hjälmen?
Det är tufft att rida utan,
men det är inte tufft att vara död..
Shanti blev nog inte riktigt klok på mig i morse, jag var uppspelt o konstig och hon tittade bara på mig, kände på sig att det är något på gång. Vi tog bilen till åker, om man kisar lite så känns det som hillbillyland, otroligt vilt och vackert. Naturen skiftar så fort. Vi var rottweiler, spaniel, retriver, terrier, golden och vi då. Alla var så otroligt duktiga och hade lagt långa och fina spår. Jag fick tunnelsyn och hade problem med att snitsla, hålla koll på vinden och se till att vi inte hamnade på något konstigt ställe, haha. De andras spår snittade någonstans mellan 200 och 400 meter. Mitt var kanske 170 till 200 steg. vilket gör max 100 meter. men det var lagom långt. Blodet var dessutom slut så jag hade inget val. Hahaha. Jag hade otroligt kul och som belöning får hon nu ligga o käka på skanken hur länge hon vill.
Det var inte med ett skutt upp av glädje varken jag eller Shanti, övervägde att skita i det och kalla upp henne i sängen och ta en trynarmorgon men upp kom vi tillslut. Parkerade bilen vid mina skjul vid skjutfältet och gick sen till stallet. Det beror på att jag inte vill att Rottisen Jack ska repa bilen, den är nytvättad och jättefin så jag VILLE inte ha den skitig igen. Men när jag gick där så var det otroligt skönt att rasta av shanti innan vi kom till stallet, så att oavsett vad jag hittar på med pelle så har hon fått sin morgonprommis. BRA där, jag tror att det kommer bli rutin. Inga repor, inga tårar! Motion och frisk luft! Hämtade pelle nakenfis och pysslade lite med honom efter vägen, Band fast honom i ett träd, borstade och satte på skydden. Sadlade vid bilen och bestämde att idag var det dags att börja tömköra. Och det gick överförväntan, började med lite voltarbete, skritt trav, avsaktning.båda varven sen byta varv var lite klurigt innan vi förstod varandras signaler, flyttade honom sidvärdes efter väggen men båda linorna, lurigt men det gick. Det var inte meningen att vi skulle dra ut på vägen bort till annas stenar(vi gick inte ända fram) Hade inte kollat vilka tider som gällde på skjutfältet så jag blev lite nervös, Jag vände honom några gånger och han blev riktigt frustrerad när han inser att han varken bestämmer tempo eller vart han ska gå. Det var riktigt kul, Brooni gick för det mesta brevid och höll pelle sällskap.
Jag skrattade oavbrutet när Lasse härmade hur en hundägare håller på med sin hund. Vi började utan hundarna och det kändes seriöst när vi fick en komprimerad första introduktion i den sköna konsten blodspår fast det bara var två personer som huttrade i kylan och lyssnade uppmärksamt. Det var mycket vindriktning och partiklar och teknik och det kändes bra att vara duktigt påläst och att jag hade övat redan ganska mycket personspår. Det är skönt att inte vara nervös över tekniska saker som spårlina o dyl. Sen skulle vi gör spår åt varandra och trots att Jag vet att första spåret inte ska vara varken långt eller svårt, krånglade jag till det och fick tänka lite extra hur jag skulle lösa det så att inte pricken skulle misslyckas. Blev lite nervös när jag skulle gå och släppa på shanti på spåret och tur att det inte smittade av sig för hon visste precis var hon skulle göra. Spåret gick efter ett skogsbryn och jag visste inte mer än så men jag trodde det gick rakt när Shanti tog kommandot och gick in i skogen runt en sten. Men jag tänkte att, hey jag måste lita på henne för i linan kändes det precis som det brukar när hon vet vad hon pysslar med.
Omåttligt stolt ägare..
vill bara visa den här sköna bilden på Shanti Rooni Babbarooni Kantarellen Karlsson och hennes kompis Essa tillika granne och stridspar.
Så har vi äntligen kommit till att köra en riktig rutin, skritt, trav, galopp inspänt. Tycker att han har lagt på sig muskler men det kan ju vara att hömagen e borta!! haha man vet aldrig. Rooni hjälper till och jagar konom lite när han kommer upp i fart. Hon sitter inte fast men har sin lina efter sig så det är ganska bra med störning för Pelles del. Vi skrittar hem på crossbanans lilla väg och kliver över där så vi slipper gå så lång bit på vägen. Nya tjejen i stallet kom med bilen och jag var mäkta stolt när Rooni följde direktiv och hoppade upp på en stor sten, satt där till dom kört förbi.
